Marlon gick loss inne på FAO Schwarz och gick knappt att få därifrån. De hade ställt upp en tågbana och eftersom Marlon alltid har med sig Peter Ånglok fick Peter åka i både tunnlar och på broar. Rena himmelriket för Marlon.

Vi fick bokstavligt talat bära honom ut därifrån och han skrek i högan sky. Vi hann få i oss ett par burgare på Pop Burger innan Marlon somnade av ren utmattning. Han vaknade dessutom 3.30 i morse och somnade inte om förrän 07.00 då Johan tog med honom på en promenad medan jag fick sova i kapp lite grann. Kanske lider jag själv av lite jetlag eftersom jag inte känner mig trött för fem öre.

Vi hann med en hel del shopping under den timme Marlon sov och sen tog vi oss tillbaka till hotelle,t för att förbereda oss inför kvällen på Red Rooster och Johans spelning.

Riktigt trevligt ställe och fantastiskt god mat. Johans spelning ändrades dock i sista minuten och han fick spela uppe i baren i stället för i källaren. Han ska dessutom spela på lördag också och jag och Marlon får hänga med min pappa och company istället.

Häftigt att se hur en dröm kan uppfyllas och Johan såg världsvan ut bakom skivspelarna, trots att det såg mer ut som ett skafferi än ett dj-bås. Stället kryllade av människor och verkar hetast i Harlem. Många svenskar var det också där. Annars verkade det ganska lugnt i Harlem denna dag och någon vidare action var det inte, förutom när två poliser arresterade en tjuv på Marshalls, där jag för övrigt drygade ut mina shoppingfynd med ett par snygga toppar och ett par Hilfiger flip-flops. Jag brukar alltid säga att man inte kan ha för många flip-flops.

Vi lämnade Johan i Skafferiet, förlåt dj-båset och tog oss hundra gator söderut. Marlon somnade i höjd med 14:e gatan och sover nu tryggt och fint bredvid mig. Johan kommer hem senare och i morgon ska vi ner till the Memorial Park.

Vi käkade frukost på nån närliggande deli för att sedan knalla upp till Herald Square lagom till affärerna öppnade klockan 09.00. Inget slår lite tidig morgonshopping och vid 10.30 hade vi hunnit med både Levi´s Store, Foot Locker och Macy´s.

Marlon leder shoppingen med hästlängder och då har vi inte ens varit på varken Disney Store eller Toys R Us. Hujademej säger jag bara. Som vanligt är shoppingen mycket tacksam i New York och man får oerhört mycket för pengarna.

I tre månader har jag planerat en överraskning för Johan i New York och idag avslöjades den.

Min pappa, hans fru och vännerna Phil och Shirley kom upp till New York idag och ska vara här tills på söndag. Johan påstod att han hade på känn att de skulle komma så mest överraskad blev nog Marlon som helt plötsligt stod i centrum för ännu fler människor. Han har varit tokglad hela eftermiddagen och har pratat mycket om morfar.

Lite bonustid med min pappa är aldrig fel och att få hänga med honom i världens bästa stad är ännu bättre. Det är så roligt att se Marlon med andra människor och det tog inte många minuter innan han kramade om dem allihop, vilket är ganska ovanligt. Marlon är inte direkt blyg men inte heller den som kastar sig i famnen på vem som helst.

Födelsedagsmiddagen intogs på Ember Room där jag bokat bord. En riktigt trevligt ställe med mycket god mat. Bäst var nog dock desserten som bestod av en klassisk cheesecake med kokosglass. Mätta och belåtna gick vi ner till Times Square och eftersom detta var första gången för våra nya medresenärer i New York, var det häftigt att se hur betagna de blev. Marlon som somnat i vagen missade alltihop och när Musse Pigg kom gående hade jag önskat att Marlon varit vaken i stället. Vi får åka upp till Disney Store en annan dag.

Det är dock mycket som ska hinnas med och nu är vi alla tillbaka på hotellet. Vi har uppgraderat oss till ett större rum då det andra rummet var alldeles för litet för oss tre. Nu har vi istället ett rum som ligger ut mot Park Avenue och varenda liten siren smyger sig innanför väggarna. Jag hoppas kunna sova ändå. Kanske vaknar Marlon ännu tidigare i morgon.

I morgon kväll spelar Johan på Red Rooster och vi ska alla åka upp och käka middag och lyssna på honom en stund. På fredag ska min pappa och hans fru vara barnvakt och Johan och jag ska ut och äta. En kväll för oss själva med andra ord. Det har vi inte haft sedan Marlon föddes.

Måste börja inlägget med att säga att vi förmodligen har världens duktigaste och tålmodigaste tvååring. Han har skött sig exemplariskt hela resan och inte gnällt en enda gång. Han har suttit fint på planet och varit happy kid hela tiden. Han har varit förväntansfull och var glad att Peter Ånglok också fick åka flygplan. Det var spännande på Arlanda men när vi checkade in hans vagn blev han jätteledsen. 

Han somnade ganska kort efter avgång och var sedan vaken tills vi skulle landa, då somnade han igen. Som tur var stod vår vagn precis utanför flygplanet och Marlon kunde fortsätta sova en bra stund till. Det gick smidigt genom custom service och bussresan från Newark till Manhattan var förmodligen mer spännande än hela flygresan, i alla fall om man frågar Marlon. Åka tunneln var kul.

Det är alltid något speciellt med att se Manhattans skyline, det liksom pirrar i kroppen och man får en härlig känsla i kroppen. En känsla som kan liknas vid att komma hem, fast bort. Man liksom kommer rakt in i New York-bornas liv och man blir en del av denna fantastiska stad som omfamnar en fullständigt när man kommer hit.

Madison Square Park ligger bara en stenkast från vårt hotell och Marlon fick springa ur benen. Han tittade och kände på alla härliga blimpar. När man la handen på dem lät de och Marlon lärde sig väldigt fort hur de andra barnen gjorde.

Han hann klappa en och annan hund också. Det sägs att New York-borna hellre skaffar hund än barn och med tanke på alla hundar börjar jag nog undra om det ligger något i det. Fast går man lite längre in i parken finns motbeviset. Där kryllar det av barn i förskoleåldern.

Vi hängde mest runt i Flatiron och hann med lite shopping utmed 5th Avenue. Jag gick lite bananas inne på Gap Kids och Marlon sover nu i en alldeles ny pyjamas med piratfiskar på. Vi åt härlig pastalunch på Maialino och tog lite blandade smårätter på den lilla matfestival som fanns på Madison Square Park. Alla närliggande restauranger har små bås där man kan köpa signaturrätter. Eataly, Robertas och många fler var representerade.

Marlon somnade på kvällen också men för att undvika en alltför grov jetlag väckte vi honom efter 40 minuter och gud vad trögstartad han var. Han var som en trasdocka i mina armar och efter en lång, lång stund var han sig själv igen och fick springa benen av sig (igen) på lekplatsen inne i parken. Den stängde tyvärr klockan 20 och lekstunden blev löjligt kort.

Nu befinner vi oss på hotellet. Rummet är så litet att det också är löjligt. Det är lyhört, trångt, gammalt och luktar illa. Sängen är pytteliten och Marlons spjälsäng ser ut som den kommit direkt från ett ryskt barnhem. Jag tänker att vi bara ska sova här och det ska bli intressant att se hur många gånger jag kommer vakna. Annars får det bli öronproppar

Både Johan och Marlon har somnat och själv ska jag alldeles strax sluta mina ögon jag med. Det har varit en extremt lång och härlig dag. Att se New York ur Marlons perspektiv är ashäftigt och han har ett lika stort sinne för detaljer som sin mamma. Då gäller det att hänga med och vara alert i huvudet, annars har man ingen aning om vad han pratar om.

Vi har haft en riktigt skön eftermiddag med Marlons mormor. Skön temperatur och häng på min mors baksida.

Hon blev överlycklig när hon såg Marlon och först var han lite blyg, men det gick över ganska fort.

Vi åt pizza under kvällshimlen innan vi åkte till Arlanda stad för att checka in på hotellet. Nu sitter vi i det lilla rummet med utsikt över E4 och en stor parkering. Imorgon blir det uppstigning kl 06. Då börjar äventyret.

Shit, vad den här veckan har gått fort. Idel jobb och idel kalas. Idag var Johans familj här för att fira hans kommande födelsedag. Vädret kunde inte ha varit bättre. Vi satt ute och Marlon lekte med sina kusiner.

Det har varit en lång dag och som vanligt avslutas min vecka med ett skivstångspass på gymet. Det var nästan fullt och jag körde järnet. Nu sitter jag som ett mähä i soffan och bara väntar in John Blund.

Imorgon bär det av mot Stockholm. Vi ska spendera eftermiddagen hos min mor, hon har inte träffat Marlon på 10 månader. Alldeles för länge förstås. Det ska bli mycket roligt att återse henne.

Sen checkar vi in på Arlanda för att sedan ta nioflyget till New York på tisdag morgon.

Jag hade vanlig sockerkaksbottnar. Första lagret bestod av hemmagjord hallonsylt. Andra lagret bestod av rikligt med vaniljkräm avsedd för bakning, alltså extra tjock. Jag provade att koka egen men den kokades lite för varm och koagulerade. Jag tog därför lite vaniljkräm på jobbet. Ovanför krämen smetade jag på rikligt med hallongrädde som jag blandat med passerade hallon och lite hallonmoussepulver.

På med sista locket av sockerkaka och jämna ut med lite mer grädde. På med locket! Jag dekorerade tårtan med ett tåg och gissa om Marlon blev förtjust. Han åt dock bara upp marsipanen. Tårta med hallon är bland det godaste jag vet och med extra vaniljkräm blir det fantastiskt välbalanserat.

Har man bara fantasi finns det inga gränser. Jag har ju dessutom fördelen att kunna få marsipan i många olika färger. Många konditorer och bagerier har dock börjat sälja, annars går det bra att färga, det är lite mäckigt bara.

Jag hade bakat macarons, havrekakor, nougatdubletter, citroncupcakes och krokodilkakor. Allt uppskattades mycket och Marlons favorit blev inte helt oväntat krokodilerna. Det stojades och stimmades i Marlons rum och barnen hade roligt. Marlon tyckte det var lite jobbigt när de andra barnen tog hans favoritleksaker. Lite att jobba på.

På kvällen åkte Johan ner till Göteborg för att spela på Clarion och invigningen av terassen. Jag hoppades på en tidig kväll då jag kände mig oerhört trött efter allt ståhej. Men Marlon somnade inte förrän halv tio, jag kollade lite på hockeyn och som vanligt när jag ska titta torskar Sverige och vi är utslagna ur VM.

Idag är det vårmarknad i stan och det brukar vanligtvis locka mycket folk och det betyder mycket Tt göra på jobbet. Det är klämdas och många är lediga, men inte jag. Jag jobbar heldag och ska lämna Marlon på dagis om en stund. Det blir sista dagen på över två veckor för honom. Själv jobbar jag idag och i morgon, sen är det ledigt i två hela veckor. Gött!

Citroncupcakes med mandelmassa och en frosting på smör, florsocker och marshmallowsfluff. Både jag och Marlon har smakat på frostingen och den är ”to die for”. Tårtan går inte heller av för hackor. Den förtjänar ett alldeles eget inlägg. Håll utkik.

Tårtan innehöll chokladtryffel, hemmagjord vaniljkräm och passionsgrädde. Inuti var det en vanlig sockerkaksbotten och tårtan täcktes med ett vitt marsipanlock med en ankdamm med blommor och en krokodil ovanpå. Det var jätteroligt att göra små figurer i marsipan och jag ville bar göra mer och mer, det var liksom svårt att sluta.

Tur vi ska ha tårta på torsdag också och då, ännu större.

Marlon filurar på sitt rum och jag försöker plocka tillbaka alla leksaker som ligger utspridda i hela huset. Jag har inget emot att han har grejer i all rum, det ska synas att det bor ett litet barn här. Men i eftermiddag kommer lokalblaskan hit och gör ett reportage om Johan inför han 40-årsdag. Det kommer i tidningen nästa onsdag då han fyller, men då sitter vi förhoppningsvis och äter frukost någonstans på Manhattan. Jag har bokat bord på Ember Room på kvällen och det ska bli spännande att äta där. Kanske blir det lunch på Eataly.

Nu ska jag packa dagisväskan, strax dags för lämning. De har hängt upp flaggan utanför och jag misstänker att de ska fira Marlon idag.